Introduktion FC -59

 

S/Y Flying Clipper, tremastad bramsegelskonare på ca 659 dw-ton, ca 60 m lång och med knappt 40 meter höga master, tillhörde under 1950 och 60-talen rederi AB Clipper Line i Malmö. Hon tjänstgjorde f.a. som skolfartyg men sommaren 1959 var hon chartrad för segling i västra Medelhavet av en amerikansk förlagsman, William Benton, ordförande i Encyclopedia Brittannica.  Bland hans gäster ombord var Adlai Stevenson, presidentkandidat.

 

Däcksbesättningen rekryterades från Sjövärnskåren, utbildnings- och rekryteringsorganisation inom marinen. Den utgjordes av 14 man, 12 aspiranter, som samtidigt fullgjorde tredje utbildningssommaren  och två förmän. Aspiranterna var 16-18 år gamla, förmännen något äldre. Kompetensen var god vad gäller navigation och praktiskt sjömansskap och vi var väl pålästa om fartygets rigg, segel och tågvirke men ingen hade erfarenhet av segling ombord på ett större segelfartyg.

 

Vi embarkerade i Göteborg den 10 juni och lämnade hamnen påföljande morgon. Vi angjorde Malmö hamn 15 juni och gick därifrån till Kiel och via Kielkanalen till Cuxhaven. Därifrån gick vi ut på Nordsjön, sedan genom Engelska kanalen via Biscaya och ut på Atlanten för att nå Lissabon den 29 juni. Där tog vi upp våra passagerare och deras första hamn blev Sevilla- vi gick uppför Guadalquivir!   Härefter angjorde vi först Gibraltar och sedan ytterligare 24 hamnar i västra Medelhavet till slutdestinationen Livorno i norr på Italiens västkust.

 

Detta var naturligtvis en stor och närmast unik erfarenhet för oss som däcksbesättning. Upplevelser under segling i den dimensionen är sällsynta och svåra att beskriva. Medelhavet har däremot numera många från våra latituder hunnit uppleva och njuta av. Vår tillvaro ombord var också mycket autentisk för segelsjöfart och det förstärkte i hög grad upplevelsen: vi bodde i skansen, 14 man på ca 12m2, och arbetade vakt om vakt, dvs bildade två arbetslag, babords- och styrbords vakt som avlöste varandra över dygnet. Det innebar arbetsvecka på 84 timmar plus övertid när ”alle man på däck” kommenderades.

 

Under seglingen skrev jag dagbok/loggbok och fotograferade/filmade när jag fick lämpligt tillfälle. Minnena från sommaren -59 har under åren i stort sett varit vilande men när min son Jonas, som är fotograf och bok designer, för några år sedan letade fram mina bilder blev han entusiastisk och tyckte att vi skulle producera en bok så att fler kunde få del av bilderna. Under det senaste året har vi arbetat med detta. Då har även en av mina skeppskamrater, Gunnar Stenström bidragit, dels i en avslutande dialog med reflektioner framför allt över texter i våra dagböcker men också med konstverk och sjöfartshistorisk dokumentation.

 

Staffan Wettre