En doft av hav

 

Efter att jag fått med mig ett par boxar med pappas och farfars glasade dia bilder från 40 och 50 talet, och sett till att digitalisera dem -- slogs jag av den fiktiva doften av hav.

 

I vår familj har alltid havet spelat en stor roll. Vi lärde oss tidigt att segla av vår entusiastiska far. Jag njuter av välbehag av tankarna på Nordsten, den lilla ön utanför Åsa i Halland, dit vi seglade och tältade över natt.

Och känslan av att man måste kränga båten, att man måste kränga alla båtar vi hade tills de började ta in vatten och att man då balanserade båten i detta läge så länge som möjligt. Att ha en möjlighet att bada varje dag. Att ha den möjligheten att lyssna på havet, att lukta på havet.

    Pappa lärde oss att älska havet, en kärlek som blivit till saknad som vuxit med avståndet, jag bor inte längre vid havet, och det finns inget substitut...

 

När jag scannade in bilderna från resan -59, blev jag fascinerad av färgerna och kvalitén i det nästan 50 år gamla materialet! Medelhavs bilder där inte bara porträtten gav en positiv melankolisk känsla, även kust- och stadsmiljöbilderna vibrerade av samma glöd. Detta förstärktes i kombination med den mjuka blågröna tonen, en ton som de tidiga diafilmerna var välsignade med.

    En bok började sakta att ta form och gammal vänskap knöts på nytt. Gunnar, som själv var med på resan bidrog gärna med sin kunskap och konstnärliga handlag i form av ögonblicksteckningar och efterbearbetade koppar tryck. Pappa och Gunnar började mer och mer att diskutera Flying Clipper. Minnen från resan väcktes till liv och skapade en framtidstro till de gamla fartygen. Det var intressant att få ta del av och höra deras tankar och förhoppningar.

 

Denna doft av hav får inte gå oss förlorad, denna doft vill sätta sin prägel, sin logg, sin Flying Clipper Logg.

 

Jonas Wettre