s/v ”Flying Clipper” –  Staffan Wettre

 

Juni 10 – 1959

From och med klockan 7.53 denna morgon är Flying Clipper ( det vackra vita helvetet) mitt hem. Sammanträffande med kapten. Arbete från första stund, rostslipning, målning. Omfattande svabbning av däck. Det hårda arbetet avbryts med jämna mellanrum av måltider som fungerar perfekt. Båten flyttades från dockan till kajplats, ett stycke dramatik. Kristian besöker. Vi börjar sedan sätta segel, gaffelfocken. De stora dukarna svårarbetade. Mam, pap, Håk besöker, avlämnar film. Känslorna pendlar mellan en sällsam oro, kanske bävan och stor förväntan om ett glittrande Medelhav. Ro efter besök i riggen.

 

Juni 11

Purrning halv sex. Full fart från första början. Ny svabbning av däck. Slutligen, kl 07.00 lägger vi ut från kajen.
Vi forsar med god fart ut ur hamnen under ivrigt filmande och fotografering. Allt vitmålat svabbas sedan ihärdigt. Klockan 11 undrar man om det inte är kväll snart. Kaptens ord om att det viktigaste ombord är arbete bekräftas. Vid Nidingen stannas motorn. Vi fortsätter sättandet av seglen och snart märker vi att vi seglar. Vi seglar. Gaffelfock, stor och stagfock är satta. Vid vaktfördelningen kommer nr12 på 12-4 vakten. Under frivakten tänker man, liggande på det solstekta däcket, all oro är borta, man är fylld av förväntningar.

 

Juni 12

Det var en mycket vacker, ljus natt under vakten 1-4 med rakt nordlig vind. Vi vänder undan vind i mörkret. Spänning och tjusning. Under min rorgång färgas horisonten i en fascinerande färgsammansättning och 3.20 rinner en glödande sol upp i OtN. Vi befinner oss då syd i höjd med Falkenberg. Under eftermiddagen ökar vinden, väldiga dyningar rullar med oss i 10 sek.met. under mesan och bram. Fart 6 knop i ett strålande väder vid Kullen. Ankring syd Kystens Perle. Provkörning av motorbåten sedan seglen bärjats och ankring skett. Kvällsvakt i snål blåst från danska landet.

 

Juni 13

Medan jag igår kväll insattes i vaktmans åligganden fick jag äntligen tillfälle att se omkring litet i det inre av fartyget. Ganska tjusigt. Idag har jag en ledig förmiddag p.g.a. kvällshamnvakten igår.( hamnvakten går 8 tim. i stöten). Jag har haft tillfälle att smälta intrycken medan vi har legat stilla i en ganska hård nordvästan på det ställe där vi ankrade igår. Det har utan vidare gått att ställa om sig för förhållandena ombord. Vi trivs i vår lilla konservburk till skans för 14 man. Utrymmena räcker väl. Direktör Hansen besöker. Mässingen är putsad och teaken ren. Flera båtar i vattnet under dagens lopp. Vädret fortfarande mycket bra. Tampar lärs in och första lektionen ( hälsolära [sexualkunskap]).

 

Juni 14

Livbåtsövning. Vi lättar ankar och avgår från Esbegärde klockan 0900. Kurs Malmö. Vind 4-5 sek.met. Passera Ven kl 10. Mycket vackert väder. Deviering av kompasserna i Malmö efter rengöring under färden. Inne vid kaj kl 1430. CSVK inspekterar och filmas. 2:e styrman har lärt sig att jag heter Wettre. inte Johansson. Bravo! Katten vad bra jag trivs! Vi har det alla tiders i vår skans. En härlig trygghetskänsla på något sätt att ha alla sina prylar inom räckhåll alltid. Till Malmö gick vi på huvudmaskin (550 hkr). Båtens depl. 630 ton. Tampar inläres och permis beviljas. Stämningen är hög i skansen på kvällen. Vi beslutar att skramla till en radio. Suss 2230.

 

Juni 15

Idag är havet ljusgrönt och upprört ända inne i hamnen. Hur härligt är det inte då att ta i med händerna, att verkligen jobba. Man känner att man lever. Ty detta är det verkliga livet. Idag satt jag en halvtimme på eselhuvudet och kämpade med brassarna som skulle bytas. Det är vid såna tillfällen som kamratskap formas när man kämpar gemensamt i en kritisk situation, när det tjuter i riggen och masterna vajar i den hårda vinden. Under eftermiddagen anländer, Gästrikland, Östergötland och Småland. Jag vet inte hur många taglingar jag lagt. Permision och telefonsamtal hem. När jag återkommer har vinden mojnat och masterna avtecknar sig mot den röda kvällshimlen. Radio (75:-) på på kvällen, fin sak.

 

Juni 16

Idag har vi växlande väder. Jag trodde i natt att det regnade! Men på morgonen var det strålande sol och fullständig stiltje. Vid 8-tiden blåste det åter upp från NV och en häftig regn skur följde. Nu kl halv ett är det åter vackert. Troje, Lambert och jag har suttit hela morgonen ute på peket och jobbat med att sätta klyvaren. Jagarna har lämnat Malmö och vi skall enligt planerna kl. 3. Därav vart intet. Under eftermiddagen har fartyget trimmats i alla detaljer, tampar bytts, schacklar musats osv. I kväll är det stor hippa ombord med Hansen som värd. Vår avresa i morgon bitti kommenterades i TT. Vår lilla orkester är igång litet. Radion går. Många permittenter. Jag kojar tidigt eftr flagghalningen då jag har nattvakt. Och min dag har gått nästan spårlöst förbi. Tack för hälsning Mam, Pap, Håk.

 

Juni 17

En orolig vaktnatt till ända. Under förnatten brast två förtöjningar när en färja passerade. Mörka moln jagar över himlen. Mössan spänner i toppläntan. Det knakar i fendrarna, dånar stundtals i riggen. Ett dirkblock slår mot stormasten. Jag har under vakten tagit mig igenom 100 sidor Glasberg.

Klockan 0715 slår en tärna i mesanvantet och störtar. 5 min. senare lägger vi med hjälp av ”Dan” och ”Björnen” ut från kajen i Smålands kölvatten och 7.25 stävar vi med god fart för egen maskin mot den hårda vinden söderut mot Lissabon. Jag ligger i puten hela dagen. Det gungar ordentligt men så länge man ligger känns det bara skönt. Illamåendet är ganska allmänt. Vädret är emellertid klart på efter middagen och den hårda vinden mojnar under dagens lopp. Vi förser vår radio med antenn.

 

Juni 18

Det värsta ombord ät nog morgnarna. Man får slita sig ur puten, som på Björkö. Man lär sig verkligen uppskatta vilan efter det intensiva arbetet. Väckning skedde idag 0530 med anledning av kajning i Kiel. Under vakten sistlidna natt mötte vi två större mtb på en halv dist. min. samt en ubåt av okänd nationalitet på en halv kabellängds avst, något som verkade stimulerande. Kl 0645 lägger vi till vid kaj i Kiel för målning av skrapade fläckar (fendrarna) och kl 0720 löper vi under järnvägsbron i Kiel. Möten på kanalen, vädret strålande, lätt bris, molnfritt, vi passerar grönskande stränder. Möter en ryss och möts av soldaters taktfasta hurrarop från stranden. Glädjande!

Vi smiter under broar med någon dm tillgodo. Råkar ut för ett missöde vid slussen i Cuxhaven och stävar ut på Nordsjön kl. 16.

 

Juni 19

Å, denna förbannade Nordsjö! Strålande vacker och fascinerande i fullmåne vid midnatt, glittrande. Men dessa rullande, tunga dyningar. Jag spydde fem gånger i natt medan mörka molnflikar svepte fram över den stjärnklara himlen. Vädret har idag varit mycket vackert. Vi har passerat med sydvästlig kurs förbi den holländska kusten utom synhåll. Klockan ett hissade vi alla satta segel (8), farten är 5 knop knappt. Varje gång jag känner mig dassig i kistan längtar jag hem, önskar att det hela är en ond mardröm, jag hoppas verkligen att man vänjer sig. Entusiasmen har svalnat betydligt ’, men varje gång jag tänker på Medelhavet blir jag förväntansfull.

 

Juni 20

Åter en vacker natt följer, lugn, klar och månljus. Vi passerar under natten long. 3? ca och lat 53?. På morgonen, efter helgdagsrengöring, samlas vi på popen och mottager livflottsinstrution och rigglektion. Farten är då fortfarande 5 knop, lugnt men vinden tilltager och så även farten. Klockan 1600 gör vi 10 knop. Hon är då mycket svårstyrd och vi bärgar mesanen kl 1620. Vi kränger kraftigt, vinder ökan långsamt hela tiden, väldiga fräsande vågor sveper förbi, tätt intill relingen. Allt är grandiost i bländande sol och intensivt blå himmel. Kl 1730 befinner vi oss i tratten till eng.kan. och beräknas snart passera Dover. Trots bärgad mesan är farten 9 knop. Vi får snabbt slänga i oss en härlig middag med lax, räkor och lammkött och expostöl för att törna till kl. 18-24. Oerhört svårt att styra. Vid midnatt ligger vi mellan Dover och Calais.

 

Juni 21

Fy katten för det vansinniga tvåvaktsytemet. Upp igen kl 4, utpumpad och eländig, man går som i dvala./ man upp på däck när bara 3 behövs men dom måste vara där. Vinden har mojnat sedan midnatt och kl. 730 hissar vakten mesan igen. Efter vakten vänder vi undan vind kl. 8 och sedan kommer arbetsvakt till kl 10. Fy tusan! Klockan 10.30, eftr inspektion av skansen, kan jag äntligen sträcka ut mig på backen i solen medan vi med god fart, kurs 265, seglar genom det gröna vattnet ut mot Atlanten. Under dagens lopp mojnar vinden och under min rortörn kl 16 skotas alla segel midskepps. Det är underligt att känna hur sinnet ändras. Då var jag betryckt, litet förtvivlad och längtade hem till Er. Men när jag sedan hängde i märsrån (råseglen skulle beslås, det var kl 17, då det var stiltje helt) kom livslusten och förväntan igen. Vi har fått besökare ombord, en brevduva. 15.53. Går nu med god fart för maskin fram över Atlanten.

 

Juni 22

Dagen kommer snabbare här märkte jag vid rodret i morse kl. 3.30 ( vi har ställt klockorna tillbaka 1 timme) Gryningen är betydligt kortare här än i Kattegatt. Under natten tilltar vinden åter och vi får skota om de segel vi har uppe under nattvakten. På morgonen hissas åter alla segel. Vid 11-tiden börjar det bli disigt och regnar. Vi befinner oss då utanför Casquette-öarna med position kl.12 lat 49,50 N och long 4,13 V. Har även nippat gårdingar på bramen. Efter några timmars orolig och lätt sömn går vi på vakten och går upp och beslår bram och märs igen. Det är absolut lugnt. När vi ligger där uppe kl 1830 ändrar våra mistsignaler plötsligt karatär. – i stället för - -. Vi går för motor. Under kvällen och natten kommer och går dimman. Den sveper in fartyget i sin fuktiga famn och lägger sig överallt. Vi ökar och minskar farten alltmedan mistluren tjuter.

 

Juni 23

I säng kl 24 och upp igen kl 0400. Ruggig, trött och olustig. Men där man står vid rodret ser man dock att dagen kommer att bli vacker. Man blir naturligtvis utsatt för vaskmaniet innan man åter törnar in för att försöka få en ny blund i ögonen. När vi vaknar kl. 11.30 har den andra vakten satt seglen igen. Även stormellanstängen är nu uppe.
Vi seglar sakta över en lugn men rullande Biscaya, sydväst Normandie. Vattnet här intensivt blått mot gårdagens grå. Under den heta, solen som dock täckes något av ett tunt molntäcke, satte vi sedan även mesanmellanstängen. Båten pyntas vidare inför Lissabon. Sails gör ett nytt kapell till loggen. Det är ju fint väder och därför slipar vi teaken, torkar och ny lackerar. Vinden är oss fortfarande inte bevågen och kl. 18 börjar seglen bärgas. Kl. 1910 går vi åter på motorn. Den andra veckan är till ända.

 

Juni 24

Det är Atlanten som nu möter oss. Det märks tydligt under 12-4 vakten. En by drar in mot fartyget. Hon stampar hårt och häftiga regnbyar piskar mot ansiktet där man står hopkurad till rors. Under morgonen görs sedan diverse småjobb och pyntning. Vår position kl 12.00 är Lat 47,23´N long 11,15´V och tillryggalagda sträckan de sista 24 timmarna är 175´. Kurs fortfarande 230. På kvällen hälsas vi av engelsman. En fascinerande sysselsättning är att stå vid relingen och studera det fräsande bogvattnet. De stora tunga vågorna som slungas tillbaka mot stäven, fräser, bubblar, dånar brusar och sjuder. Vi har brandövning på förmiddagen och medan vi sover hissas åter segel kl 15 och vi lägger om kurs, 190 mot Lissabon. Härligt. Under kvällsvakten fortsätter pyntning. En strålande stjärnhimmel

breder ut sig över oss.

 

Juni 25

Det är som vanligt olidligt att sega sig upp ur kojen kl 4 efter knappt fyra timmars sömn. Men där uppe möter oss en grann morgon. Skummet fräser om bogen när vi med 6-7 knops fart plöjer fram över den härligt blå oceanen. Maskinkappen slipas men vi slipper svabbning av däck!

När vi kojat väcks vi kl 4.41 av ropet ”elden är lös”. Våldsam aktivitet gav övningen en realistisk prägel.

Hela dagen har vi skönt väder. Solen står högt och en ganska lätt sydvästan ger oss en fart i bidevind av ca 6 knop Kursen är 190 grader och läget kl 12 Long 11/23´, Lat 44/45´. Vi närmar oss raskt! Hela eftermiddagen har gått i det febrila arbetets tecken. Äntligen börjar jag trivas riktigt bra ombord. Stämning, klimat, allt börjar bli bättre och bidrar till trivseln.

 

Juni 26

Under natten blåser det upp igen. En intensiv, pressande vind fyller seglen och det dånar i riggen. Stora, tunga regndroppar piskar oss i ansiktet. Inget Ingo-reportage. Kl 07.30 rycks vi ur sängen av ropet: ”alle man på däck!” Vinden har friskat i så att klyvare och mesan måste bärgas. Vi har konstant slagsida på 10 grader som ökar kraftigt i dyningarna så att vatten forsar in genom klys och stormlänsportar. Åtskilligt sjömaningsarbete under förmiddagen.
Vi mötte en portugisisk tonfiskeflotta. Den hårda vinden har tvingat oss att ändra kurs 155 grader. Pos. Kl 12: 43/20´N, 10/55´V. Under eftermiddagen mojnar vinden igen och vi lovar och kan gå fria från den portugisiska kusten. På kvällen splejsar vi, putsar mässing och siktar delfiner.

 

Juni 27

Kl 02.30 Greenwich meantime knäpper vi på vår radio, vi är trötta men detta tillfälle får inte missas. Halvslumrande hör vi triumfen, jubel. Stimulansen i Ingos seger hjälper oss upp kl 4. Lördagsstädning påbörjas kl 04.45.

Det vimlar av portugisiska tonfiskare i farvattnen och kl. 9.30 går en upp jämsides och vill byta fisk mot cigaretter. Ivrigt filmande av episoden. Vi får stekt tonfisk till lunch, underbart gott. Annars går arbetet vidare som vanligt.
God mat igen, kotlett till middag, bravo kocken. Pos. Kl 12: 41/35´N, 10/35´V.

Längtan gör sig tydlig. Ibland på frivakten ser man killarna sitta med hakan i händerna, tittande rakt fram, längtande kanske hem, kanske efter vila, värme och Lissabon.

 

Juni 28

Halvmånen var grandios i natt. Hon ljöt sitt silver över det lugna havet. Skuggorna var skarpa, kalla. Det var fascinerande att se hur ljuset bröt igenom molntäcket och hällde sitt silver i en vid cirkel på ytan. Underbart mot de mörka molnformationerna. På förmiddagen siktade vi tumlare, massor av tumlare, som kokade havet. Vi vaskade också idag, både vit- och blåkläder, energin häpnadsväckande. Vi har tur med torkvädret. På eftermiddagen sken en glödande sol på nakna ryggar sedan en lätt regnby med tunt regn först dragit förbi. För första gången paradbeslås råseglen men när det mojnar på senkvällen sätts alla igen och sedan vi vänt undan vind länsar vi med 155 gr fram utanför den portugisiska kusten, där fyrar siktas. Segelmanövrer under dagen gick lätt.

 

Juni 29

Äntligen! Medan vi beslår gaffelfocken stiger Portugals kust fram i diset. Strålande! Ett mäktigt berg med branta, grönskande sluttningar och en vild strandlinje. Högst upp på berget lyste en gammal borg med tinnar och torn i solskenet. Havet glittrade. En storlagen syn från märsrån som paradbeslogs. Kl 11.30, portugisisk tid, ankrade vi på redden sedan vi gått upp för en lång vik med intressant terräng och bebyggelse. Stekande sol.

Efter rännstensmålning tar vi permission i Lissabon. Vi slår oss i sällsksp med en trevlig portugis, som visar oss omkring. Krogrond. Vi köper frukt och choklad och ser på stan med kvinnor som har korgar på huvudet och ser vackra byggnader. Sömn en hel natt.

 

Juni 30

Dagen började kl 7 med livbåtsövning. Sedan gick dagen med strålande sol och underbar värme. Lyckligtvis blåser det kraftigt annars hade det sannolikt varit olidligt. Amrisen, som chartrat båten, skulle komma ombord och man svabbar och putsar för det vilda. Men mannen kommer ej så det hela var ogjort! Klockan 6 går vi på permis igen, besöker en sjöscoututställning. Hos sjömansprästen, den danska, är vi välkomna och får råd, köper filigran, skickar brev och får rik förplägnad. Sedan åker vi upp till centrum. Ser på avenyer, dricker stor flaska öl och äter en stadig biffmiddag. Vi hinner sedan på ett hår när efter jäkt till båten där vi träffar killar som varit på Texas bar.

 

Anteckningar:

Så har då 20 dagar av denna stora resa gått till ända och en ny månad skall börja. 20 dagar av glädje och besvikelse, stor lycka och nedgörande missräkning. Men det är nog, när man fördjupar sig i resan ned hit till Lissabon, i stort sett mörkt. Det hårda, påfrestande jobbet med vaktsystemet som splittrar vårt dygn. Man minns de vidriga sjösjukeperioderna, då man nästan var apatisk. Men det svåraste ombord är nog ändå inte de fysiska påfrestningarna utan de psykiska, som man utsätts för genom bristande förståelse och psykologi bland befälet. Det går an med de som har plötsliga utbrott, som snart går över. De är bra efteråt, kamratliga. Men det finns de som ständigt går omkring och är sura, uttalar sig klumpigt och förkrossande nedlåtande om oss aspiranter. Sådant kan, under de svåra omständigheter som vi lever under, ha mycket ogynnsam verkan, det bryter ytterligare ner motståndskraften, man längtar sig långt bort från detta fartyg. Men nu skall vi slå bort dessa dystra tankar. Vi har ju äntligen nått dit vi i tre veckor längtat. Det är en svindlande upplevelse att nå detta fascinerande Lissabon med alla dess glädjeämnen. Här skall vi ladda upp och samla inre krafter inför den kommande resan. Det känns skönt att veta att den svåraste biten är över. Jag hoppas att det lockande Medelhavet skall överbrygga även alla psykologiska svårigheter. Jag är nu fylld av tillförsikt och förhoppningar.

 

Juli 1

En ny hel sovnatt följes av en ny strålande grann morgon. Arbetsdagen börjar med en ny livbåtsmanöver och rodd en halvtimme. Storen litsas om vid ryttarna och kl 11 siktar vi ett fyrmastat spanskt skolskepp ( med stor besättning!).
En grann syn. Hon passerar oss i hamnen kl 12.00. När vi på eftermiddagen sysslar med omlitsning av mesan anländer vårt nya flaggspel, en tjusig sak i teak och med ett svenskt pris på 1000 kr! Oljestanken hängde tung över båten när vi bunkrade före lunch. Hettan har under dan varit verkligt tryckande. Svetten tränger fram överallt på kroppen men så var temperaturen ännu klockan 7 på kvällen 29 grader. Kvällen splittras av ett evigt rännade fram och tillbaka med V.V. (Vilsne Viktor).

 

Juli 2

Det är fantastiskt med denna värme. Den ligger tung över oss, angriper oss, tynger oss och gör oss alldeles slaka stundom. Så är det på förmiddagen. När hettan når sin kulmen och man börjas svettas känns det bara skönt. Det gäller att bara arbeta hårt hela tiden och försöka att inte tänka på det. Jag trampade portugisisk mark för sista gången kl 6.30 i morse. Under dagen tankar vi färskvatten och litsar färdigt mesan. Sedan putsas det och svabbas för fullt inför amrisarnas ankomst. Vi är alla klädda i khaki kl 5 och sedan börjar väntan. Först två timmar senare anländer de och febril aktivitet uppstår. Båtarna hissas ombord, ankaret hissas och segeln sättes medan vi forsar ut ur Lissabons hamn och lämnar Portugal akter.

 

Juli 3

Mot söder mot söder! Under hundvakten visar kompassen 180-175 grader. Sevilla är målet. Flying Clipper rusar fram över den lugna Atlanten under en mörk himmel som dryper av stjärnor och som övergår i havet i ett oformligt dimtöcken. Luften är underbart mild och skön.

När man kojar känner man att solen har varit stark. Det känns som glödande kol på axlarna när jag kränger av mig bussarongen. Det var inga dåliga grejer vi fick ombord i Lissabon. Några riktiga godingar och högdjur som Adlai Stevenson. Det börjar gunga duktigt, seglen bärgas. Vattnet sprutar gång på gång över backen. På kvällen sänker vi farten för att gästerna i lugn och ro skall kunna intaga sin middag. Och vilken middag. Massor av fiskebåtar gör farvattnen farliga.

 

Juli 4

Den spanska natten sluter sin varma famn omkring oss när vi kommer upp på däck kl 04.00. Vi har anlänt till Guadalquivirs estuary och ankrar på Baramendes redd i mörkret. Poliser kommer och går. När dagen kommer galer en tupp och fåglarna kvittrar. Man tror sig vara hemma i gamla Sverige. Bara stanken från floden förtar intrycket....

Klockan 11 lämnar vi hamnen utan amerikanare (dessa åker bil till S.) och plöjer upp för den smutsigaste flod jag skådat. L 14.30 står vi mycket riktigt fast i leran men är flott efter 10 min innan vi hunnit sätta erforderliga 3 bollar. Efter ytterligare svårigheter ligger vi vid kaj kl 17.00 och är klara m. förtöjning kl 18.00. Efter hårdkörning tas permission. Sevilla en underbar sommarkväll, härlig. Temp. under dagen dock max 42 grader. Cerveza.

 

Juli 5

Solen har redan gjort storverk när purrning äger rum kl 07.15. Jag har dagvakt och går omkring i skuggan på däck i 6 tim med temp. på 35 grader. Klockan två lämnar vi solens stad. På utvägen tar bramrånocken i klaffbron, som vi klarat med nöd igår. Och så vatten efter besök i akterskarpen. Pytsar över oss och isvatten i oss, ty svetten har runnit. Och vi gungar åter på Guadalquivir på väg mot Gibraltar via Bonanza och Baramende.

Det rastlösa flackandet för att tillfredsställa gästerna har börjat. Men Sevilla var allt härligt. Jag hade inte väntat mig så mycket vackra brallisar där. Solfjädrar och åsnor framför vagnar; synd att kameran inte kunde användas (för sent). Frukt fick man i alla fall tag i, men inte billigt. På kvällen kl 7 ankrar vi i Guadalquivirs estuary för att invänta tidvatten och gå vidare till Gibraltar.

 

Juli 6

Vi fick besök i natt, otrevligt besök. Tusentals små otrevliga skalbaggar klättrade omkring överallt. Endast en rejäl dos DDT tog kål på dem. Kl var 14.30 när vi lättade ankar och gick ut från Bonanza. Vid flodmynningen fick man nästan intryck av tropikerna. En hård motvind + ström hindrade vår framfart mot Gibraltar. Vid 8.30-tiden passerade vi Trafalgar. Här kämpade för hundrafemtio år sedan märkligt tappra män, deras blod blandades med de upprörda vågorna, de sjönk i havets famn och fick vila som karga skelett på dess botten.

Efter 14 timmars färd från Bonanza lösgör sig ”the Rock in the Sea” ur det eviga soldiset omkring oss. Mäktigt! Passagerarna iland, eldiga försäljare ombord och vi får bada i det klaraste, saltaste och skönaste vatten jag sett. Medelhavet. Härligt.

 

Juli 7

Kl 04.30 hissas åter vårt 3-tons styrbordsankare av babordsvakten och kättingen rasslar ned i sin box. Ginan står som en fiolsträng under belastningen; man är lika orolig varje gång. Vi fick alltså aldrig sätta foten i Medelhavets nyckel. I stället sätts kurs på Malaga. Men inga segel.

Innan vi kojar kl. 9 hinner vi höra Flying Clippers namn nämnas i spanska radion. I strålande sol och vindstilla glider vi fram utmed den fascinerande spanska kusten. At noon får vi åter bada i det underbara medelhavsvattnet medan seglen hänger upp på tork. Undra på att depressionistiska tankar är borta. Strax före Malaga stöter vi på en flock delfiner. Deras glänsande, smidiga kroppar glider fram ett par meter från bogen. Malaga angörs kl 14.00. Och på kvällen hålls förstås cocktailparty. Vad är detta för en cirkusbåt?

 

Juli 8

Vackra byggnader, mulåsnor framför kärror med två meter höga hjul, ??? och trinda vinfat på kajen. Detta är Malaga. Hundarna uppför sig här precis som hemma i Svedala. Man börjar så småningom vänja sig vid värmen trots att vi ej har någon siesta. Vi arbetar i stället hela dagen energiskt på att hålla båten i trim. Vit färg har både för-och nackdelar. Tänk er båten svart i den här värmen. Skansen skulle bli som en gryta över öppen eld. Och så är hon ju vacker. Men ack detta svabbande av vitfärg. Detta är vår dagliga sysselsättning. Och så är det dags för permission igen. Under vackra, grönskande, svalkande, susande palmer åker vi hästdroska. Köper minnessaker, söker undvika krogar men det blir allt några glas i alla fall. Malagavinet är gott.

 

Juli 9

Jag vet vad det vill säga att vara trött. Antagligen hade jag en släng av dysenteri i morse. Jag gick omkring som en trasa, målade klyset, torkade rost, bäddade befälssängar. Lossade beslagsband och nippade gårdingar på bramen. Först då gick magvärken över. Vi seglade och lade ut från Malaga kl 11.10. det gungar då vi åter tagit ner seglen. Det gick för långsamt. Badar utanför en liten by 75 m från M. I härligt vatten. Sedan beslår vi och går åter ut. Man spyr och har det jävligt då och då. Och åter sänker sig en mild men fuktig medelhavsnatt över Flying Clipper. Uppe i fockmasten slungas Buring och jag fram och tillbaka under mastens svajningar när vi beslår stormellanstängen.

 

Juli 10

Trots att vi slapp vakten 4-8 (ankaret fälldes halv 4) är hela besättningen dödstrött idag. Jag har märkt att man svettas inte bar av värmen, tröttheten pressar också en massa vatten ur kroppen. Jag gick omkring våt i ansiktet och städade befälshytter i en timme, sedan målades vantskruvar och naglar vid vanten i silver. Ytan skall lysa minsann... Jag fick pejla, skojig avkoppling. En stilla gnista av hopp tändes när det blir tal om bad utanför Almeria. Men den trampas till marken, dödas, krossas när vi hör att det bara gäller amrisarna. Oh vad allt är tröstlöst ibland. Det är mycket man inte skriver i breven. Men den spanska kusten är fortfarande lika grandios och det känns riktigt skönt att sitta på det gungande peket i den hårda vinden och beslå.

 

Juli 11

Detta är ett psykiskt inferno. Under hundvakten somnade i obekväm ställning i fukten på däck med en bit kamfas över mig. Jag kastades av och an i sällsamma mardrömmar tills jag väcktes av 3 genomträngande slag från skeppsklockan rusade och rapporterade fartyg rätt föröver. När man knappt ens orkar sjunga för att hålla sig vaken vid rodret börjar det hela bli litet svårt. Det var långa 4 timmar suckade t.o.m. 2:e. Seglen hissas kl 8. Våra gäster vill ha det så, fast det inte blåser. Nippar gårdingar på mersen och sätter nytt sytåg på perten där. Efter svettdrypande sömn dånar ankarkättingens automatkanon över våra huvuden och ankaret går i botten i en liten lagun vid en storartad klippformation. Ingen sömn under nattvakten, vi vänder undan vind och rusar av och an i mörkret och hittar rätt tampar.

 

Juli 12

Inte ens under sömnen är man fri. Man drömmer att man har vakten, halar i tampar och rycker till när utkiksklockar slår, svettas. Det är hemskt. Segel skotas midskepps, motorn går igång. Vi beslår, beslår, beslår. Klockan 8 är man alldeles matt, orkar inte lyfta armarna men man är i Valencia. Ett strålande hett Valencia. Staden har en mycket egenartad lukt märker vi. Den typiska spanska genomsnittsstaden. Gamla vackra, av solen brända hus, eländiga hus, pittoreska hus, hypermoderna hus, allt bland vajande palmer. Människoblod och tjurblod flyter. Vi krockar på väg till arenan med en bil som brinner upp sedan passagerarna förts till sjukhus. Bråttom genom det underbara landskapet, slingrande smala vägar, vindlande gränder, vackra små hus terra rossa och planetager. Den grymma leken med 3 tjurar. En oerhört seg. Grannt utstyrda toreadorer. Stevenson hedersgäst. Sedan sight seeing.

 

Juli 13

Vi, däckbesättningen på ”Flying Clipper”, kommer undan för undan alltmer underfund med hur svåra förhållande vi arbetar under. Båten får karaktären av ett förbjudet, brottsligt fartyg. Av allt att döma är det Sveriges hårdaste däcksjobb. Många av förhållandena ombord är enligt ombudsmannen för sjömansföreningen här förbjudna enligt lag... 90-100 tim. Arbetsvecka. På fockrånocken placerar Rose´n och jag en ända för najning av tvätt och badning. Så småningom kommer det fram att vi skall segla till Ibiza. Den dåliga sömnen skänker en oro i kroppen. Man får rännskita allmänt. När vi lägger ut från kajen tar vi i med vaterbommen i akter. Den bekanta känsloväxlingen kommer fram när vi åter kämpar med seglen. Det är faktiskt stimulerande. Regnet vräker ned!

 

Juli 14

Den varma vinden från Spanien brusar i riggen. Det är 25 grader varmt kl 04.00. Man kan undra hur länge till vi håller. 2 man ligger i natt sjuka och vi övriga är utpumpade. Öm i armarna, andas med korta tag. Rortörnen svårare än vanligt. Man får samla sig och pricka in 110 grader i skåran, passa, stötta och försöka hålla kursen. Ibland blundar man omedvetet till en stund och vaknar 5-6 grader vid sidan om kursen. Då vaknar man till en stund. PÅ morgonen går ankaret i botten utanför San Antonio på Ibiza. Kl. 1 ankrar vi i en annan vik. Jag filmar ankringen ( med defekt film?). Så går färden vidare. Vi anländer (jag styr) in till staden Ibiza halv 7. Vi badar i det underbara vattnet. Stämningen är otäck. Alla ogina mot oss. Griniga. Men vi har ju inget att göra. Och så blir det ingen landgång här. Livet är fullt av disappointments. Det eviga pendeln mellan glädje och melankoli o depression.

 

Juli 15

Det kan faktiskt vara stimulerande att gå nattvakt ibland.. Att gå och meditera för sig själv, samtala med maskinvakten, läsa ett stycke i en god bok ( en del reglementen ombord måste man förbise annars blir man tokig). Vädret var underbart denna natt i Ibiza. Kl 05.52 knäppte jag solen när den glödde till i kanten på klippan. Jag sover sedan faktiskt riktigt skönt några timmar, men väcks av att k. skäller ut gänget inkl. Backis. Han gör ett allt osympatiskare intryck för var dag. Grinar och gnäller för allt. Hotar och förbannat. Rå och okultiverad! Går omkring och svär (ordfattigdom). Han gör verkligen livet svårt för oss. Ibiza lämnades strax före 1 och för fulla segel utom bram och märs seglerna vi med bidevind o 6 knops fart mot Mallorca. För motor i den milda sammetsnatten brusar vi in bland Palmas ljus, passerar hamnpiren och ankrar kl 23.30

 

Juli 16

Ett spegelblankt hav, en dallrande hamnmorgon. Ständigt denna underbara sol. PÅ stränderna stora lysande lyxhotell, Grand, Victoria....

Rutinarbeten tar vid. Svabbning av däck, putsning av teak, befälshytterna, relingen slipas. Och så badar vi i ett varmt vatten. Idag får vi permis redan kl halv 4. Man kan i lugn och ro inköpa souvenirer och bese den underbara staden. Bosse Lindholm och jag tar en lång promenad och får se det mesta. Gamla katedraler, utomordentligt vackert ornamenterade hus, trånga gränder, trista bostadshus, modern lyx. Rader av souvenirstånd, en uråldrig bil. Trötta och hungriga hamnar vi till slut på Plaza Major. Möter där 5 götaverkare som bor på hotell Balear. Dom bjuder på en härlig middag med 3 förrätter, vin och frukt. I den underbara natten åker vi sedan ombord i högsta stämning.

 

Juli 17

O dessa underbara medelhavsmorgnar. Man känner sig välkommen när man kryper ur skansen kl 7.

Förberedelser för avgång börjas genast. Ankaret klaras för drivning, fallrepen tas ombord, skot kvajlas om osv. Kl. halv 9 går vi för maskin ut från Palma, lugnt på ett småkullrigt hav. Och åter möter oss dessa klippor. När de vilda, karja, skyhöga reser sig ur soldiset (utsökt syn) kläds de gråbrungröna i en blå mantel, skir. Det är ett obeskrivligt panorama. Tänk hur olika rortörnarna kan vara. Idag kunde jag ha gått hela vakten tyckte jag. Underbart. Kl. halv 2 ankrade vi efter vissa navigeringssvårigheter (puh!) i en blå vik, Soller. Bad i det klara. Vi ankrar kl 16.15 vid Formentor, det bästa Malloca har att bjuda. Mitt bland de höga bergens grönska låg ett bländvitt lyxhotell ensamt som en vit pärla.

 

Juli 18

Vi hade ankrat på 15 m djup men botten syns mycket tydligt. Kl 08.00 kämpar åter ankarspelet med de tre tonnen och jag styr ut ur den romantiska viken (månsken, flöjt, luta, vacken ?) Vi lämnar Mallocas trolskt mystiska kustkedja och styr mot Menorca som siktas kl 10.15. Vi ankrar för bad i en glittrande vik med den sedvanliga bländande staden. I detta härligt varma vatten (ej fullt så klart denna gång) kunde man ligga och småsimma hur länge som helst. Vi var 4 man på gungtampen. Återigen lättar vi och kl 6 dånar ankarkättingen ovanför oss under middan. När vi kommer upp ser vi en ny vit stad, Mahon´, Menorcas huvudstad. Omkring oss vimlar det av småbåtar med lustig stäv, bl.a. innehållande två svenska töser, en läcker snipe kryssar runt Clippern men Römer är sen.(?) Även latinseglare skymtar.

 

Juli 19

Det går snabbt med lättningen denna sköna morgon. Vi är på däck kl. 5 och en halvtimme senare avgår vi från Maho´n. Vid dagvaktskaffet är Römer på strålande humör och berättar clipperhistorik. Mycket intressant. Sedan svabbas däck och putsas mässing och stås till rors. Efter ett par timmar säger det plötsligt stopp i maskin och 6 segel måste hissas. Så snart de är uppe går motorn igen... Ja, det blir mycket upp och ner med seglen denna dag. Vi tar ner dem när vi lägger till vid Mallorcas sydvästsida och badar. Det var underbart efter bramen. Efter besök av gästerna iland varskos kl halv 4 hissning av alla segel. Kämpa och slit. Men seglen får inte vara uppe i tre timmar. Man blir trött igen efter att ha varit i alla tiders form. När jag kvajlat upp beslagsbanden på peket lutar jag huvet en minut. För andra gången beslår vi kl halv 7 råsegel ( på frivakt). Så stävar vi för maskin mot Palma. Kl halv 10 upp i pyjamas till speedbåten.

 

Juli 20

Ankrade 22.45. Tänk i alla fall en sådan stor erfarenhet denna resa innebär. Att få segla ett stort segelfartyg. Att gå på det hårdaste fartyget i svenska handelsflottan. Och att få besöka dessa hamnar som man drömt om.

Idag skall vi ut och nöjessegla. Omkring kl 11 hissas seglen (jag är åhörare, fritörnad). Det är ingen vind men allt för gästerna. Kl. 12 går jag upp i förtoppen och fotograferar. Det är grannt däruppe. Det har blåst upp och alla segel är vindfyllda. Amrisarna plåtar från speedbåten. Linholm såg henne på avstånd och var hänförd.

Jag sover och svettas till kl 4, så upp igen och ta ner segel, röja upp på däck, lägga till, beslå och gå kvällsvakt. Den ljuvliga sommarnatten sänker sig åter över oss månfull och härlig. Den svalkar skönt. Det är 26 grader kl 10. Denna kvällsvakt var inte hård, den gick riktigt fort och man är ej så mör i benen son vanligt.

 

Juli 21

Disappointment. På vår lista hade det stått att vi skulle ligga i Palma 5 dar. ! (en) kväll var vi i hamn men på den kvällen hann vi ha mycket trevligt. Nu skall vi avgå en dag tidigare. Förberedelser för avfärd vidtages under förmiddagen. Alla segel beslås någorlunda. Rose´n och jag slipar teak till förbannelse i solhettan.

Och så får vi ombord en ny laddning gäster. Charles Benton mönstrar av med sin sympatiska fruga och ett par nya godingar infinner sig. Så lägger vi då för sista gången ut från det underbara Palma de Mallorca kl 15.30 med kurs på Ajaccio. Det meddelas att vi skall gå för motor hela vägen (36 tim). Vi bör alltså få en någorlunda lugn resa. Det känns skönt med litet ordnad sjögång ett tag. Visserligen hårda vakter men det är något rejält med det. Allt småhack är slut. Flygfisk.

 

Juli 22

Sällan har Flying Clipper så lugnt med motor skurit havet. Det låg blankt, endast några små bucklor gjorde dess yta ojämn. Fullmånen lyser in i mitt sinne. Under min rortörn får vi följe av ett par delfiner. Deras mörka skuggor rusar fram under ytan – de håller lätt våra 10 knop. För övrigt är hela natten  poopen full av amerikaner. Inte för att se månen utan för att sova liggande på däck. Vilken syn. ( Anledning: Indiventen var trasig och det var för varmt i hytterna.) Medan vi vaskar frågar kaparn litet försynt om vi har tid att segla. Jodå. Alla segel sätts alltså kl 10 ( av babord). Det är visserligen jobbigt att sätta segel men det skänker åtminstone mig en viss tillfredsställelse. Nu går vi som vi s k a l l.. Solen går ner  rödglödande bakom skänklingen till mesanstöttetaljan. Himlen färgas gul, röd, grön. Efter fest på däck i månsken beslår vi bram o märs klockan 11.

 

Juli 23

Det är dystert att behöva säga det: vi räknar med glädje dagarna och dess lopp. På ett sommarlov. Det är otäckt. Men häromdagen berättade Ullne´r att han höll på att bli tokig. Såg folk vid relingen på nätterna som inte fanns, hörde klockor ringa. När solen går upp över amerikanarna på däck möts vi av ett nytt stim delfiner. Kl 8 hissar vi trikoloren. Ytterligare ett land skall vi angöra. Trötta  efter 4-8 vakten lägger vi oss men måste upp kl 10 för att hjälpa till med beslagning och förberedelse för ankring i Ajacio, Napoleons huvudstad. Corsica siktas i dimman med sin trolska kust ( är hela medelhavskusten sådan?). Jag fotograferar stan.

Efter bad blir det landgång. Vi vet att det inte är någon idé att köpa något av värde, därför köper vi de traditionella korten och ser oss sedan om i stán. Korsikans avisn (?) ( 2 omgångar), special martini, öl, frukt, choklad, tvål. Så är pengarna slut och vi är nöjda.

 

Juli 24

Det som mest oroar mitt sinne är hemlängtan och känslan att jag inte hinner läsa något. De angriper och plågar mig under vissa ögonblick speciellt under fritid. Medelhavsmornarna i hamn har en enastående stillhet över sig. Det är nästan andakt över dem. Tyst, lugnt och stilla.

Kl 8.30 pinglas ankaret är lätt och Napoleons stad lämnas akter, kurs Bonifatio på Corsicas sydvästsida. Vi anländer dit strax efter 1. Detta var en fascinerande stad. Ett trångt, farligt inlopp med   branta vilda klippor. Och så en stad uppklängd på toppen och liggande vid viken. Åldriga hus som vittrat genom århundradena, branta trappor. Vi går upp på toppen, en kasern ligger där, och fotograferar utsikten över de granna klipporna. Filmkameran mankerar igen, förbannat. Buring och jag traskan sedan runt genom stán, köper litet vin och postar kort samt går ombord kl 9. Vi hoppas att lossläggingen blir lättare än ankringen idag.

 

Juli 25

Det första vi gör denna morgon är att till chikadornas intensiva musik ro (örlogsrodd) iland Adlai Stevenson i

lillfittan. Klädsel parad. Så tar vi då hem alla tampar, ankaret lättar och vi lämnar det idylliska och fascinerande Bonifatio. Uppifrån bramrån (seglen sättes) har jag en hänförande utsikt över kusten och de gula oslipade skären

mellan Corsica och Sardinien i en myllrande skärgård i 11 knops fart. Jag inser att det ingen tvekan råder om att

segling ger själslig tillfredsställelse. Kl 2 kommenderas alle man och vi vänder undan vind. Det ser kritiskt ut kl 3. Plötsligt vindomslag. Alle man!

Åter broken illusions. Jag har aldrig förknippat sjömansliv med frejdig sång på backen. Styrbordarna sätter igång, stämningen är härlig. Då avbryter kapten det hela. Fy fan! Undra på att  man blir dyster till mods.

 

Juli 26

Jag diskuterade psykologi med 3:en på bryggan igår. Vi konstaterade att detta är ett psykologiskt inferno. John Landqvists psykologi rekommenderas.

4-8 vakt. Trött och eländig men märsen skall upp ty vi måste ta vara på den vind som finns. 1:en hjälper själv till

med svabbningen. Han förstår tydligen precis hur vi känner det. Det är uppmuntrande. Kl halv 8 ligger vi praktiskt taget helt still, åter på väg in mot Sardinien. Seglen skotas midkepps och motorn startas. Efter beslagning ankras kl 1915. Jag går på som backis idag. Det blir skönt med litet vila en vecka framåt med mer ordnade förhållanden. Jag känner mig litet sjuk när jag backat in middagen men sen diskar jag snabbt och blir åter lycklig, mycket lycklig, ingen känsla av att jag bara sovit 4 timmar i natt. Jag sprudlar av glädje när jag  åker iland i Cagliari. Brev postas och rom-cola intages.

 

Juli 27

Vi skulle idag kl 9 ut för att segla under dagen. Det var bestämt så av amerikanarna. Solesgel togs ner, fallrepstrappan togs in, hissning av ankare förbereddes, beslagsbanden på råseglen lossades. Då bestämdes att ingen segling skulle äga rum. Typiskt för detta hattande och fittande här. Det är rätt bra att vara backis. Man känner sig som sin egen arbetsgivare, kan lägga upp arbetet själv, använda sin egen takt. Jag känner mig väl till mods och diskar friskt. En rolig iakttagelse är vår radio. För varje land vi passerat har den bjudit dess typiska musik, dess språk. Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, England, Frankrike, Portugal, Spanien och Italien har passerat revy i vår låda. Rätt kul.

Cagliari ja. Det var allt en rätt trist stad. Genom det eviga medelhavsdiset såg vi ett risigt varvs- och hamnområde och där bakom ett trångt gytter av hus på sluttningen.

 

Juli 28

Igår blev Römer förbannad för att vi inte gick iland tidigt när vi blev fria. Så tidigt släpper han oss inte i fortsättningen sa han. I Sevilla fick vi arbeta till 8 innan permission beviljades. Då var han förbannad för att vi ville iland. Normalt för Flying. Förvånas ej!

Idag morse hade vi livbåtsövning. Även backis var med. Först blev jag förbannad. Man blir lätt det här. Men det blev riktigt intressant med demonstration av livbåtsmateriel. Sedan fick vi ett strålande erbjudande. Ovanligt här. Vi fick åka ut med Vilsne Viktor och bada. Kaparn gnällde inte en enda gång. Det är som helhet rätt skönt att vara backis men idag har det varit ett jäkla spring hela dan. Särskilt vid middan springer man som en skottspole mellan byssan och skansen. Ovanför spisen i byssan när man skall hämta varmvatten, är det fruktansvärt hett. Jag har varit nöjd på förmiddagen men vid middagen är jag missmodig och vilsen..

 

Juli 29

Vi lättade igår kl 2010. När jag gick upp i morse för att backa fram käk var alla segel satta utom råseglen. För bidevind styrbords halsar lägger vi alltså även Cagliari bakom oss. Sträckorna konsumeras snabbt på den här resan.

När jag vid morgonrengöringen låg på durken och vaskade kände jag en oemotståndlig leda komma över mig. Jag ville strunta i allt och komma ifrån Flying. Hem. Jag var trött på backis skitjobb, backa fram när det står en massa disk på däck, svabba, diska, torka toaletter. Sedan gick jag upp på däck. En underbar morron mötte mig, strålande sol, friskt och härligt torkväder; mycket behagligt.

Mr Benneton ha viktiga saker att stå i. Varje dag ser man honom sitta och tala in meddelanden på band som sedan skickas till USA. För 8 dollars. Lektionerna börjar dugga tätt. En gång om dan de senaste dagarna.

Kaparn lånar 4 böcker. Åter sänker sig den milda, ljuvliga medelhavsnatten över oss. Man kan utan vidare gå utan skjorta kl 9. Över oss ligger vintergatans lysande band.

 

Juli 30

I natt vände vi 2 gänger. Jag sov men vaknade ett antal gånger under natten. När jag gick upp kl 7 passerade vi en hög ö som sades vara belägen söder om Sicilien.

Detta är ett helvete. Att när man känner sig spyfärdig springa med osande fläsk över ett gungande däck och i en illaluktande skans. Att stå i det lilla pentryt och diska feta, slibbiga tallrikar med slaskvatten, som inte rinner bort, forsar fram och tillbaka med båtens gungningar, mellan tårna. Bort, bort, bort. Det känns litet bättre när jag har arbetat mig frisk. Vi har även denna dag haft sagolikt väder. Det började med lugn bris. Solen har faktiskt skymts ett par gånger av molntussar. Den lilla vinden mojnar  på eftermiddagen och motorn får startas kl 1630. Jag tecknar lite på min lilla backisfritid. Under dagens lopp har jag blivit allt bättre och när jag har kravlat mig ner för lejden med middagsdisken är det prima humör.

 

Juli 31

Maltas uppdykande (jag möter det kl 7 när jag skall backa fram frukost) är en stimulerande och glädjande faktor. Komissbåtarnas mängd i inloppet bestyrker tron att Valetta är en stor grå fästning. Men så tycks ej vara. De gula fästningsmurarana och de grå landstigningsbåtarna + kryssarna och jagare bildar en god ram åt det pittoreska (så tycks åtminstone från hamnen Valetta). Gytter av gula hus, valv, slingrande gator, på den smutsiga vattenytan gondoler! Till sinnes har allt detta gjort mig glad, jag arbetar effektivt, humöret är prima, inköpsförväntningarna stora. Tack för ytterligare 10 dollar. Väl till pass i frihamn. En lugn och skön stad. Det känns bekant att handla med engelskt mynt. Strövar huvudgatan fram, köper souvenirer, romandcoca, coca, öl och går sedan på bio och ser Conquest of Space. Det är underbart skönt när vi åter går mot hamnen, tyst stilla, behaglig temperatur. Det var tidigare på dagen  100 grader.

 

Anteckningar:

Ännu en månad har gått till historien. En arbetsam månad men med upplyftande glädjeämnen. Åsikter, intryck har skärpts, antipatier mot vissa, sympatier mot andra har fått fastare konturer. Missförhållandena har kommit i allt klarare dager. Amerikanarna är nya for? De får betraktas som en stimulerande faktor, något att arbeta för. Förutom den psykologiska är det ovissa hattandet en svår faktor att brottas med. Arbetet blir tungt.

Vi har nu börjat känna oss smått rutinerade. Vi kan snart Medelhavet. Oj så många snabbskisser man fått av platser här. Beklagligt nog bara snabbskisser. Vi har kommit underfund med, mycket väl, hur lätt pengarna rullar i hamnarna, våra surt förvärvade slantar. Och det är inte ofta jag lugnt kan njuta av de nya intrycken. Jakten på souvenirer  är påfrestande. Fel! O, tänk ett sådant väder för att tala om mer alldagliga ting. Inte en droppe regn på hela månaden. Sol, sol, sol.

 

Augusti 1

Chicadorna pep genom hela natten, en ny månad dog och augusti gjorde sitt inträde i den underbara medelhavsnatten. Bara ett par veckor kvar att kämpa här. Jag backar käk och städar för det vilda.. Skanskapp och toaletter är nu mycket prydliga sedan nymålningen är klar. Den riktiga lejden är även så uppe. Vi bunkrar vatten och åser flottans kapprodd. Detta är även, konstaterar vi, en klockornas stad. Klangen ljuder ofta över staden.

Jag fotograferar ”gondolen” (våran) och går sedan iland och  sta´n. Vi åker massor av taxi, klipper och går krogrond – frukt och souvenirinköp. PÅ dåliga krog-gatan är det massor av barer vägg i vägg. Dukeboxen dånar, lättfärdiga flickor sjunger. Denna syn är nästan skräckinjagande. En energisk framvals (?) processession tågar förbi, lika öronbedövande men rolig. Vi sitter sedan på däck, snackar i den lugna, stilla natten.

 

Augusti 2

Paradoxalt: det är farligare att vara backis än att jobba i riggen. !:sten punkterade min saftiga brännblåsa idag och lade förband. Vi hade besvär med ankaret denna morgon,  det tog en halvtimme att få upp det och klockan 1000 startade vi mot Sicilien. Det går rätt långsamt. Jag känner mycket starkt obehag när jag i sjögången ligger och vet att mycket borde göras men att jag måste ligga sysslolös. Sverige, jag åkallar dig. Din sommar är borta när jag kommer hem.

Jag står till rors igen efter en veckas backlag. Det känns skönt att vara inne i den gamla vanliga ordningen. Under dagen har det hela tiden blåst upp. Det går underbart fint med 8 knop på kvällen och därför måste segeln naturligtvis bärjas (Clipperlogik). Oj vad det är halt och jäkligt på de fuktiga målade ytorna på kvällen. P.S Indiventen går nu så att det sprutar om det.

 

Augusti 3

När vi går upp klockan 4 är jag enormt trött. Öm och domnad i hela kroppen, öm på ögonlocken, andas tungt. Och på det skall man arbeta, svabba däck, torka teak, ta ner sta- och gaffelfock hissa flaggor, göra i ordning babords ankare. Trots att vi sedan midnatt drivit fram är vi framme i Siracusa kl. 8 eftersom det gick för fort under förnatten. Men här får vi inte gå i hamn. Vi skall hinna med några hamnar extra. O detta hattande.

Jag har lagt märke till en sak: på sista tiden har vi nästan alltid seglat. Man har verkligen upplevt att man går på ett segelfartyg. Det är roligt och man vill det gärna trots att det är jobbigt. Vi har under denna vackra sommardag i Siracusa, det klassiska, ägnat oss åt upprustning av båten, rostputsning, lejdslipning, vitfärgmålning osv. Sedan Benton badat går ankarkättingen  åter in i sitt klys (kl. 1800) och vi lämnar staden. Kursen är sydlig genom de sicilianska farvattnen, genom den milda kvällen.

 

Augusti 4

Man kan vara trött även under hundvakten. Jag vet inte om det berodde på brännskadan men jag mådde illa och spydde kraftigt 2 gånger. Jag var verkligen vissen. Vi anlände till Agrigento kl. 7.30.

Vill man bli bra om man är dassig skall man jobba som ingenting hänt. Jag är alldeles under isen på morgonen men svabbar vitfärg obevekligt och mår riktigt bra efter några timmar. Svampiga bläckfiskdjur ses. Naturligtvis får vi inte vila på vår frivakt. Upp för lossläggning, massor av skit följer med ombord. Detta sker mellan 1415 och 1545. Eftersom det inte blåser hissas segel. Jag tar mig friheten att filma killarna när de hissar idag. Kaparn följer initiativet Vi vänder undan vind kl. 2030 och konstaterar att det går alldeles utmärkt utan någon som spottar och svär och fräser åt allt. Trots att vi, vinden ökar undan för undan, forsar fram fint (ca 8 knop vid midnatt) bärjas ej seglen.

 

Augusti 5

Remarkabelt igår: Vi girar in i en fiskeflotta. Ser kritiskt ut. Buring dyker på huvudet från ratten i däck. Jag sover denna morgon mellan 4 o 530, första gången på dagvakten. Det var skönt. Klockan 6 sätter vi åter bram och mesan som firats under hundvakten.

Medan vi åter seglar på rakt nordlig kurs (000 grader) utmed det förhållandevis låga Sicilien molnar det för första gången på mycket lång tid. Detta är ånyo en god dag. Jag och alla med mig är på utmärkt humör. Den långa vasknatten (?) har inte satt några spår i oss. Vi ankrar utanför en liten stad på Siciliens nordsida. En stad lik alla andra. Vacker, gul. Omkring oss ser vi flera latinseglare, stora sådana. Vi badar i det sköna vattnet. Vädret har varit ovanligt idag. Det har faktiskt regnat några stänk. Vi får en hel sovnatt denna natt och därför är det full verksamhet i skansen denna kväll. Alla syr segelsäckar.

 

Augusti 6

Vår nattsömn stördes bara en gång kl 1130 när ankarkättingen dånar över våra huvuden. Vi har ankrat vid Palermo, Siciliens huvudstad. När vi kommer upp i solen möts vi av den granna staden i diset. En tjusig syn med Monte Pellegrino som stupar ner i havet nära oss. Dagen går sedan i det lugna arbetets tecken. Vi lackar och silverfärgar fallrepsplan. Kl halv 6 rusar vi iväg på permission. Destination katakomberna. Det bär iväg genom fattiga kvarter med en hästdroska som sedan visade sig fruktansvärt dyr. Överhuvud var det mesta rätt dyrt här. Pengarna rann oförklarligt (vimpel 350!). Katakomberna var läskiga. 8000 skrumpnade lik täckte väggarna. Professorer, kvinnor, bröder och Garibaldi, general. Efteråt sågs på sta´n och Römer bjöd på stor bier. Vi raknar nu med glädje dagarna till Palermo den 16:e. Trots att åtminstone jag trivs fint nu skall det bli härligt att få komma hem.

 

Augusti 7

Det finns inget dåligt väder i Medelhavet. I det granna solskenet (otrevligt bländande) tar vi ner solsegel och lägger loss från kajen i Palermo och lägger ut lika smidigt som vi lade till igår. Vi stävar förbi vackra, rödbruna genom diset solbelysta bergsformationer. Innan vi törnar in gör vi i ordning för segelsättning ( i morse var det ingen vind)  och ankrar utanför en liten vik för badning. Kl 2 är vi åter på väg, mot Italiens fastland. Vi såg jättedelfvin på ditvägen. Det är rätt typiskt att man skall börja trivas  så bra nu när det börjar närma sig slutet. F.o.m. i morgon räknar vi dagarna i ensiffriga tal. Men nog är det sant att allt är bättre nu än t.ex. i trakten av Valencia el. kanske är vi hårdare, har vant oss. Min rortörn är typiskt lugn. En med kompass som håller andan. Solen lägger ut en gyllene matta och går ner a´la Marcus Larsson. Så når vi Stromboli. Ur toppen på den mörka siluetten ryker det, flammar och sprutar stundom röda flammor till ett mäktigt dån. Stagfock hissas 2!

 

Augusti 8

Vi väntade oss att få sätta segel kl 4 i stiltjen men så vart intet. Under hela dagvakten ligger vi precis stilla. Värmen kryper obeveklig över oss och på avstånd liggen Stromboli, stilla rykande. Efter vår omfattande vask fick vi omdömet att vi gjort ett bra jobb av överstyrman. Roligt! Man tycker vakten gått fort men ser man tillbaka tycker man att det var länge sedan man i mörkret gick till rors.

Vi låg helt stilla på ett blankt Medelhav till kl 1030. Då blir amrisarna nervösa och vi får sparka igång kamelen. Medan styrbord beslår seglen filmar jag dem och focktoppen uppifrån.

En del av våra senaste amrisar är ena riktiga typer. Små, runda, glasögonförsedda, orörliga och så den intellektuelle blekfisen David. Vår 12-18 vakt är rekordlugn. Vi vaskar skansen och sitter sedan i solgasset och pysslar med sjömansarbeten. Som sagt; man börjar trivas när slutet nalkas. Vi forsar på kvällen in mot Capri (Axel Munthe) och anländer kl 2115. En ljusskimrande, mäktig klippa som stupar ner i havet.

 

Augusti 9

Eftersom jag har vaktkvarter, dagvakt, får jag se varken San Michele eller Blå grottan Tråkigt. Ön är mycket grann, rätt liten, inte särskilt tätbebyggd. Fast föregående: hela besättningen fick komma iland, båten var nästan övergiven!

Jag fick alltså se både blå grottan och San Michele. Fantastiskt! Ett sådant verk, San Michele! Gustav Munthe måste ha varit ett konstnärligt geni. Att så snillrikt ta vara på alla fornminnen han hittade och foga in dem i miljön.

Underbara valv, skulpturer, vegetation, blomsterprakt. Ett litet paradis. Och så den underbara utsikten över hela ön. Nöjd! Innan vi lättar kl 1345 hinner vi bada. Vi konstaterar att de azurblå är svalare här än de vanliga 26-30 medelhavsgraderna. Skönt.

Efter ett grönt Ischia anländer vi till Neapel och går på sta´ns finaste hotell efter information och cocktail på poopen. Konversation med mr o mrs Benton och professorsfader (?). Sedan går vi på nattklubb och dricker champagne a´32000 lire. Raffig dans även.

 

Augusti 10

 Nu börjar vi förstå hur amrisarna lever. Det var skönt att få sightsee på allvar men det gick alldeles för fort. På San michele kunde man ha gått omkring i veckor. Idag på morgonen sköts salut från ett amerikanskt battleship och på en hangarfartyg startade gång på gång alla plan.

Skrivning i signaltjänst.

Klockan 1 går vi åter iland i ett hett Neapel Där bär det med buss av till Pompeji via ”souvenirfabrik”. Vesuvius låg blå och lugn i diset därborta. Pompeji var en upplevelse. Inte bara det att det var gammalt och säreget, en sällsam känsla griper en. Det var vackert också, underbar arkitektur, vackra målningar i härliga naturfärger. Och så storstaden, vidsträckt med långa gator, många välbevarade hus, nyrestaurerade före 79 bl.a. av tegel. Stolta forum, badhus, basilica, tempel. Oförglömligt och riktig fotoer(?). Kl 4 är vi ombord igen. (rusar ut och in och kl 1845 lättar vi för Capri.

 

Augusti 11

På morgonen sätter vi segel (alla) vid Capri och avgår kl 830. Vi länsar för frisk vind mot NO. Vädret är tidigt mulet men molntäcket lättar och solen lyser snart gassande över Flying. Dock kommer några tunga, kalla, stänk ett par gånger under dagen. För att kunna passera Ischia måste vi gippa kl. 12. Vi forsar fram fint ett tag och jag filmar litet.

Nu längtar jag hem tillrenlighet. Dom här khakiställen smutsas fruktansvärt, gamla som dom är och stinker ingrodd svett varje morgon när man vaknar.

Lugn eftermiddag med splejsning. Men sedan börjar det på vår nattvakt. Bram och märs, mellastänger, klyvare och mesan  tas ner och beslås. Galg- och dårhumor på rånocken för att man inte skall somna av trötthet. Å, vad man blir arg på dessa onödiga manövrer när det går för fort! Sedan tränger man sig ner i skansen och naturligtvis sprättas gylfen upp.

 

Augusti 12

Hundvakten har inte gjort något när vi kommer upp och därför börjas det genast. Övriga segel tas ner undan för undan, däck svabbas och vi ankrar vid Ponza kl 7. Man är då så trött att man flämtar och man är öm i armarna. Naturligtvis blir det ingen frivakt. Då skriver vi navigation. Åt skogen precis.

Sen går vi på puten en stund. Det börjar gunga, först långsamt när vi går ut ur hamnen, sedan allt mer. Hela eftermiddagen är Medelhavet ursinnigt. Stora, väldiga dyningar kastar fartyget upp och ned, det dånar i skansen, det mesta arbete är omöjligt, vi får ligga på rygg midskepps. Till rors rycker och sliter det i ratten, man får stå och passa, gymnastisera, krypa ihop, när hon toppar backen kryper man ihop. Vågtopparna slits sönder och kastas in på däck. Jag toppade backen så att vattnet spolade hela däcket till poopen. Man måste taktiskt tänka över läget innan man rusar ner på puten kl 6 och somnar genast.

 

Augusti 13

Som genom ett trollslag är havet lugnt igen när vi vaknar. Livet är åter värt att leva. När vi går upp på däck är det full aktivitet. Det har ju åter blivit lugnt och vi sätter segel. Sedan fortsätter vakten med beredskapsarbeten, det vaskas teak och vitfärg. Tampar till försäljning tas upp ur kabelgatt.

Någon frivakt blir det inte tal om. Vi blir ju lediga i kväll och därför blir det upp och jobba med segel. Klyvarn skärs ur! Det börjar närma sig slutet och jobbet känns. Elba siktas vid 12-tiden och kl. 4 ankrar vi efter att ha tagit ner alla segel. Vi jobbar hårt i det heta solgasset. Något att notera under resan idag: vi passerade tydligen en flodmynning och det blå Medelhavet färgades plötsligt ljust rostrött. Sedan går vi iland i Portoferraio, en liten stad med billig rom and cola. Vi strövar omkring i denna sköna kvällen och sitter vid en uteservering och pratar med engelska och italienska sailors.

 

Augusti 14

Dagen börjar som vanligt i hamn. Man är öm i armar och ben av den kroniska flying clippertröttheten. Men upplivad av tanken på hur nära hemfärden ligger arbetar vi på i den glödande solen. Meddelandet om Dan Werns rekord stimulerar ytterligare mässingsputsandet, arbetslöshetens sista utväg. Dessutom töms målarskappet och en del andra uppbrottsarbeten undanstökas.

Vid halv 2 börjas det emellertid. Vi skall segla till Livorno och segla ut ur hamnen Portoferraio! Våldsam frenesi vid segelsättningen. Vi rusar i riggen och på däck från segel till segel, vi spränger vajern till märsskotet, allt går mycket snabbt. Till och med Megafon-Lasse är i viss mån nöjd!!!!! Vi får alltså en lång natt till. Men kvällen är lugn och månljus. Svårigheter med bidevinden finns dock och vi måste vända 2 gånger. Trötta går vi till kojs halv 1.

 

Augusti 15

Farten under seglingen från Elba har varit så dålig att vi måste sparka igång kamelen under hundvakten. Alla segel utom mesan är dock uppe när vi kryper upp på däck igen kl 4. Jag får sovtörn till kl 5 men sen börjar jobbet. Seglen plockas ner, däck svabbas och kajtilläggning förbereds. Och så, med alle man på däck, trötta men med tindrande ögon, glider vi in i Livornos hamn! Målet är nått. Tilläggningen går perfekt (inspirerat arbete!).

Så har vi då äntligen nått Livorno. Första intrycket är tråkigt men ändå var det en härlig syn Under dagen är det febrilt arbete. Alla segel skäres ur och istället för förstäng, stag- och bredfock bytes mot linnesegel. Tänk om vi fått använda dem istället. På kvällen går jag nattvakt inför massor av degosar. Jag är förfärligt trött. Förra långdygnet sov jag 3 timmar på 36, nu 3 på 42. ett storartat fyrverkeri, som vida överträffar det i  Cagliari, håller mig vaken.

 

Augusti 16

Det är underbart att sova den extra söndagstimmen till halv 8. Sedan vaskar vi däck, det går snabbt och lätt. Även mässingen klaras snart. Efter mat börjar febril packning. Säckar och väskor fylls till brädden och litet till.

Sedan sträcker jag ut mig på puten bland packgrejorna och tittar i taket. Det är underligt att slutet nu kan vara så nära. Man har det inom räckhåll, mer än två månader då vi arbetat, slitit, ätit och sovit, ja kort sagt existerat på detta fartyg; och i morgon lämnar vi då denna skans. Konstiga, otroliga, främmande tanke!

Det hann bli litet kuckel idag, med glasshämtning. Vidare blir det klart att Borg och Moberg blir kvar till Malmö, besvär med övrig besättning.

Så är det då kväll den 68:e dagen. Det är lugnt och stillsamt i skansen. Vi lägger oss tidigt denna betydelsefulla dag. Å så bjuder Calore på glass. Tänk så många fina grabbar det har funnits här denna sommar!!!

 

Augusti 17

Sista kvällen hörde vi för första gången svensk radio.

Denna sista morgon hade nordisk prägel. När vi började svabba kl. 7 svepte en sval bris från för till akter; den strålande solen hade ännu ej börjat glöda. De sista packningsbestyren klaras så undan, skansen städas och sedan ställer vi upp kl. 10 för avskedstal av Megafon-Lasse. Vi var i alla fall bättre än andra besättninger, ja Lasse rosade oss faktiskt, men kunde naturligtvis inte låta bli att lägga in litet spydigheter. Alldeles innan vid skulle avresa kom telegram till de kvarvarande. Borg hem. Endast Moberg stannar. Och så lämnade vi då Flying akter efter 68 långa dygn. Resan gick med tåg från Livorno till Genova förbi härliga badstränder och ärriga klippor, från Genova till Milano genom ett grönskande landskap och från Milano till Basel via S:t Gotthard och ett väldigt alplandskap där vi slingrade oss fram och hade en sagolik utsikt över typiska alpbyar. Slutligen kojar vi i en fantastisk sovkupé och dunkar vidare norrut.